Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. Och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd. Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, sedan Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, Filippus och Bartolomeus, Tomas och tullindrivaren Matteus, Jakob, Alfeus son, och Taddeus, Simon seloten och Judas Iskariot, han som skulle förråda honom. Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Gå inte bort till hedningarnas område eller in i någon samarisk stad. Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva”
Matt 9:35-10:8
Jesu hjärta, Matt 9:35-36
Texten inleds med en summering av Jesus liv och tjänst de första nio kapitlen: ”Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.” Sedan får vi en inblick i Jesu hjärta: ”När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem…”
- Att bli sedd; Den som varit i mörkret, lidandet, dödsskuggans dal, förstår innebörden av att bli sedd – för är det inte det vi djupast sett känner ett behov av när vi går igenom det tuffa?
- Jesus såg människorna; Jesus såg människornas lidanden. Det var inte ett känslokallt iakttagande på avstånd som Jesus visade. Jesus rörde de orörbara. I kapitel 8 blir en spetälsk man helad när Jesus rörde vi honom. Jesus var inte rädd för det smutsiga, opolerade, farliga, annorlunda. Han vad där och berörde människor där det behövdes som mest.
- Barmhärtighet: Jesus tog in. Han identifierade sig med lidandet, smärtan… Han var nära. Och det hjärtat ledde honom till att, som det står, ”förbarmade han sig”. Ordet förbarma har en djupare betydelse i grekiskan och betyder ordagrant i stil med ”att bli rörd till sitt innandöme/tarmar”. När Jesus såg människor i nöd blev han rörd i sin hela person. Och det var utifrån detta hjärta som Jesus sedan sänder sina lärjungar.
Jesus förbereder sina Lärljungar (10:1)
”Jesus kallar till sig…”: innan Jesus sänder sina lärjungar. Så kallar han dem till sig. Deras tjänst utgår från Honom. Det är där vid Hans fötter som utsändandet får en mening.
”…och gav dem makt”: När lärjungarna blir utsända, ger Jesus dem kraft, att kunna fullfölja uppdraget.
Jesus sänder helt vanliga människor (10:2-4)
”Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, sedan Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, Filippus och Bartolomeus, Tomas och tullindrivaren Matteus, Jakob, Alfeus son, och Taddeus, Simon seloten och Judas Iskariot, han som skulle förråda honom.”
Vad vi kan utläsa av denna uppspaltningen är att det var ett gäng helt vanliga människor och inga ”religiösa experter” som Jesus sände ut. De var fiskare och tullindrivare. De var personer som bråkade om vem som var den ”största”. Lärjungarna ville senare till och med kalla ner eld över byar som inte tog emot Jesus. Lärjungarna var inte på något sätt ”färdiga”. Men Jesus tränade dem, och endel av träningen var att de själva skulle få gå ut och demonstrera riket.
Sändningen (10:7-8)
Jesus beskriver vad de ska göra när de går ut; ”Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva”. Har vi läst kapitel 1-9 så är det just detta Jesus har gjort. Så när Jesus sänder dem ut, med denna sändningen, så förstår lärjungarna att deras uppdrag är att ”göra samma gärningar som Jesus”.
Vad innebär nu texten för oss?
Samma hjärta:
Vi är inte bara kallade att göra samma saker som Jesus gjorde, vi är kallade att göra dem med samma hjärta. Precis som Jesus såg människan, så kallar Gud oss att vara ett folk som ser människor omkring oss. Och när vi ser människor, får vi närma oss, med Jesu värme och barmhärtighet. Där är vi på en bra plats för att betjäna människor. Därifrån får vi våga möta det smutsiga och ta av oss våra finskor för att gå ut i gyttjan för att med Jesu nåd och kärlek möta människor där de är, i det opolerade och ofullständiga.
Vår tjänst börjar vid Jesu fötter:
Precis som Jesus kallade till sig sina lärjungar innan han sände dem ut så kallar han också oss till honom. Detta är vår första kallelse. Från den platsen kan vi få reflektera honom och ”ge det som gåva som vi fått som gåva”.
Vi behöver veta att vi har fått kraften för uppdraget:
När Gud sänder oss så ger han oss också kraft att utföra det han kallar oss till, precis som lärjungarna fick kraft för uppdraget.
Gud använder helt vanliga människor:
Precis som lärjungarna, är vi ”helt vanligt folk”. Vi har liksom dem brister i vår karaktär och tro. Men trots detta sänder Gud oss ut att reflektera Honom och hans rike, inte för att vi är perfekta, utan för att Guds hjärta söker det förlorade.
Berätta om Jesus och visa hans rike:
Jesus och hans lärjungar förbarmade sig, tog in smärtan och lidandet omkring dem och betjänade människorna genom att be för de sjuka, befria de betryckta, hjälpa de fattiga och utstötta och visa på Fadern. På samma sätt har vi fått kraften att göra detsamma och kan i kärlek och barmhärtighet möta människor omkring oss och visa på Fadern.
Samuel Lundström