Att dela med sig av sin tro

Inledning

Martin Naylor

Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer. Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde. Han gav sina lagar till Israels folk och Jakobs efterföljare, och befallde våra förfäder att undervisa sina barn, så att de i sin tur kunde undervisa sina barn. På så sätt har hans lagar hållits levande från generation till generation. Och därmed har varje generation fått möjlighet att följa dessa lagar och sätta sitt hopp till Gud och inte glömma alla hans fantastiska under

Ps 78:1-7, Nya Levande Bibeln

I de här verserna betonar psalmisten hur viktigt det är att Israels folk kommer ihåg sin historia – en historia där levande Gud gång på gång hade gjort fantastiska saker för och med dem – ”Herrens väldiga gärningar”. När psalmen författades hade Gud, inte minst, räddat Israel ur slaveriet i Egypten och fört dem genom Röda havet och öknen till löfteslandet. Och mycket mer därtill.

Varför var det så viktigt att komma ihåg allt detta? Jo, för att genom de här gärningarna så hade Gud gjort sig känd för sitt folk, visat att han var allsmäktig och verksam i världen, och att han ville komma människorna nära och rädda dem.
Men enligt psalmisten skulle Israel inte bara komma ihåg, utan också berätta – berätta för sina barn, för kommande generationer, om Herrens väldiga gärningar och de mäktiga under han utfört. Annars var risken stor att de skulle glömmas bort.

Tidigt i Israels historia hade Gud lovat Abraham att alla folk skulle bli välsignade genom honom. Och som en del i samma historia kom det så småningom profetior om en kung, en Messias, som skulle rädda världen. Profetior som uppfylldes när Jesus kom till världen, levde här, dog på korset och uppstod, för att vara ett ljus för alla människor.
Därmed är den historia som psalmisten talar om också vår historia som följer Jesus.

Och det psalmisten uppmanar sitt folk och sin generation att göra behöver väl också vi göra – att berätta för nya generationer om den sanna, levande Gud, om hans väldiga gärningar och de mäktiga under han utfört. Berätta hur han gripit in och förvandlat livet – för tidigare generationer och för dig och mig.

Vi ber:

Gud,
Tack för att du har varit och är verksam i den här världen och i våra liv. Hjälp oss att förstå vikten av att kunna berätta för andra om dina mäktiga gärningar, om din makt och de under du har gjort.
Inspirera oss och led oss genom din helige Ande till att göra det på ett sätt som människorna vi möter kan förstå och ta till sig.
I Jesu namn ber vi,
Amen.

Att sprida det glada budskapet – handlar både om att berätta och om att lyssna!

Nina Pirander

Vi har i församlingen läst Apostlagärningarna vars tema är just “att sprida det glada budskapet”. Vi har blivit påminda om att det inte är i egen kraft utan med hjälp av den heliga Anden som vi vittnar.

Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns

Apostlagärningarna 1:8

Det har blivit tydligt för oss hur framgångsrikt det var då och kan vara än idag att använda citat från skriften, det rena bibelordet som vittnesbörd. I Apg 2:14-17 (-38) ser vi att Petrus predikan på pingstdagen är fylld med citat från judarnas heliga skrifter. Inför tisdag och andra tillfällen “rent guld”, mm.
Men det finns fler lärdomar att dra av de första lärjungarnas sätt att evangelisera.

Vi läser Paulus predikan på areopagen i Aten (Apg 17:22-31) och jämför med Petrus predikan i Jerusalem.
Här citerar Paulus inte ett enda bibelord. Orsaken är att folket han talar till inte känner till de judiska skrifterna. Däremot citerar Paulus en antik filosof och poet som var känd av athenarna. När Petrus talade i Jerusalem talade han till Judar som var väl förtrogna med skrifterna.

Tittar vi på ytterligare ett vittnesbörd som finns nedskrivet – Paulus predikan i Lystra (Apg 14:15-17) – citeras varken bibelord eller kända tänkare. Orsaken till det var att de flesta i Lystra var analfabeter, så Paulus använder skapelsen och livets villkor för att möjliggöra för folket i Lystra att förstå budskapet och knyta an till sådant som för dem är förtroget och erfarenhetsförankrat. Det är ett sätt att skapa förtroende för budskapet. För att uttrycka det lite mer bibliskt – att förbereda jordmånen, försöka sprida utsädet i god jord – Lukasevangeliet 8:5-15.

Den som vittnar, i textens fall Petrus och Paulus, utgår ifrån det de känner till om den sfär, kultur och erfarenhet som människorna de vill ge budskapet till lever i.

En evangelist, en lärjunge, du och jag, som sprider budskapet måste först lyssna in – innan vi sår ut.

  1. Lyssna in Helig Ande
  2. Lyssna in människan du möter

En växelverkan som innebär respekt både för individen och för Gud.
Att nå fram med budskapet handlar till stor del om att inse att den du pratar med är viktigare än du själv.

Berätta om vår tro både med ord och med gärningar!

Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen”

Matt 5:14-16

Vittnesbördet är inte bara ord, utan kanske i ännu högre grad visar vi och skapar förtroende för evangeliet genom vårt sätt att vara, genom våra gärningar:

Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

Joh 13:35

Men för att vittna behövs även orden. “Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp.”

1 Petr 3:15

Hjälparen – den helige ande

I bibeln kallas Guds Ande för vår hjälpare. På grekiska heter det parakletos som i sin tur består av orden: para och kletos. Para betyder “parallell” eller “vid sidan om” och kletos kan översättas till “utnämnas” eller “att kallas ut”. Ordanalysen säger någonting viktigt. Guds Ande är en hjälpare som är kallad att gå vid sidan om oss. När vi delar vår tro med andra är Guds Ande vår bästa vän. Anden finns alltid nära och kan ge oss den inspiration vi behöver för att kunna göra Jesus levande för människor. Var därför inte modlös eller försagd, du vittnar inte ensam!
Som människa kan man känna sig både blyg, rädd och okunnig. Bibeln berättar om lärjungarnas oro, men genom Anden fick de kraft att visa på Gud. Paulus vittnar om detta när han säger:

Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er. Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med Ande och kraft”

1 Kor 2:3-4

Guds Ande är alltid nära dig men det betyder inte att du alltid kommer att ha alla svar. I samtal där vi berättar om vår tro kan det komma svåra frågor från människor som söker svar och ibland finns inga svar att ge. “Vår kunskap är begränsad…” (1 Kor 13:9) Då behöver vi veta att det ofta räcker att lyssna och vara ärlig med att man inte vet allt men ändå tror och bekänner sig till Jesus. Det vi inte förstår eller kan bemöta får vi lämna till Gud i visshet om att Gud talar för sig själv.

Det är Guds verk – inte människors

När vi talar om vår tro kan vi visa på omvändelsens möjlighet och gåva. Genom våra liv kan vi visa hur tryggt det är att överlämna sig till Gud. Men hur mycket vi än vittnar om Guds kärlek och nåd, behovet av omvändelse, tro och dop, kan vi aldrig utföra Andens verk. Vi kan vara hur duktiga som helst på argumentation och förklaringar men själva omvändelsen är Andens verk i en människas hjärta. Det beror ytterst på Andens dragningskraft. Jesus säger:

Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom

Joh 6:44

Jesus sänder oss ut att vara vittnen

Jesus säger: “Gå därför ut och för alla folk till lärjungar” (Matt 28:19). Som kristna är detta vår utgångspunkt men inte vår motivation. Varför ska vi gå ut? Låt oss backa en vers och lyssna på Jesus igen: “Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut…” (Matt 28:19) I oss själva förmår vi inte mycket men tillsammans med Gud är allting möjligt.
När vi upplever Andens röst och inre maning får vi förlita oss på Gud och gå på hans uppmaning. Det kan handla om ett telefonsamtal som behöver ringas, en vän som behöver besökas, en granne som kan bjudas med till kyrkan eller en förbipasserande som får med sig en välsignande hälsning. När vi vågar svara på Jesu missionsbefallning med “Här är jag – sänd mig!” kan Guds rike växa i världen.

Fundera över och dela gärna i samtal med varandra:

  1. Hur kan du ännu mer leva ut din kristna tro i vardagen så att det är ett levande vittnesbörd?
  2. Vilken eller vilka berättelser om vad Gud har gjort i ditt liv eller vad Herren betyder för dig skulle du vilja dela med dig av till någon som ännu inte tror?

Be frimodigt för att Helig Ande ska öppna dörrar för vittnesbördet och låta dig hamna i en situation där du uppmuntras att vittna om din tro.
Be uthålligt för dem i din närhet som ännu inte givit sitt liv till Kristus.

(Delar av textens innehåll har inspirerats av Joel Jarbos bok “Dela din tro med andra”)